Miljö
Det lokala samhället och ekonomin
1 . Förlust av jordbruksmark
2. Färre möjligheter till försörjning
3. Lokala bönder tar stora risker
4. Minskad tillgänglighet på fiskevatten
5. Minskad tillgänglighet till traditionella vattenkällor
6. En långsiktigt ohållbar industri
1. Förlust av jordbruksmark
Räkdammar tar enormt stor plats i landskapet, och tränger
undan risfält och åkrar när de breder ut sig så långt
ögat kan se. Vid sidan av denna direkta ytförlust av jordbruksmark
förekommer också en indirekt förlust eftersom den omgivande
marken förstörs. Ett exempel på detta kommer från
Vettapalem Mandal, Indien - när 620 ha risfält omvandlades till
räkdammar i detta område så förstördes ytterligare
344 ha på grund av försaltning. Riset från dessa ytor hade
räckt för att föda ca 10 000 familjer. Även i Bangladesh,
Thailand och andra asiatiska länder har minskad risproduktion kunnat
härledas till försaltning och försämrad bördighet
hos jorden på grund av räkodlingar.
2. Färre möjligheter
till försörjning
När räkindustrin etablerar sig i ett område blir det ofta
omöjligt för lokalbefolkningen att fortsätta försörja
sig som jordbrukare eftersom deras mark beslagtas eller försaltas.
Fiskarbefolkningar drabbas också hårt när mangroveskogen
huggs ned, eftersom många vilda fisk- och skaldjursarter är beroende
av mangroven under någon del av sin livscykel. Dessutom påverkas
förekomsterna av vild fisk negativt av de stora bifångster som
görs när man fiskar efter vilda räkyngel till räkdammarna.
Ett annat problem när mangroven huggs ned är att man inte längre
har tillgång till t.ex. fisk, frukt, bränsle och byggmaterial
från denna tidigare gemensamma resurs. Detta har ofta stor betydelse
– i Muisne i Ecuador beräknar man t.ex. att 80% av befolkningen
har förlorat sin främsta näringskälla sedan mangroveskogen
huggits ner för att ge plats åt räkodlingar. Sammantaget
leder räkindustrin därför ofta till en generellt försämrad
livsmedelssäkerhet och förlust av försörjningsmöjligheter
för fattiga människor i producentländerna. Resultatet blir
att man ställs inför valet att själv gå in i räkindustrin
eller flytta till ett annat område. Sedan räkindustrin tog fart
på 1980-talet har hundratusentals människor tvingats lämna
sina hem, och de har då ofta hamnat i städernas slumområden
där fattigdomen och arbetslösheten breder ut sig.
3. Lokala bönder tar stora
risker
Många småbrukande bönder har lyckats ta sig ur
fattigdom genom att satsa på räkindustrin och anlägga egna
dammar. Detta sker dock, som beskrivits ovan, på bekostnad av väldigt
många fler bönders och fiskares försörjningsmöjligheter.
Dessutom tar de nyblivna räkodlarna ofta mycket stora risker. Som beskrivs
under punkt nr 8 påverkas räkodlingar ofta av sjukdomsutbrott
och andra faktorer som gör att avkastningen blir osäker och minskar
på lång sikt. Det gör att de bönder som går
över till att odla räkor för export blir väldigt sårbara.
Det hela förvärras av att man inte kan gå tillbaka till
jordbruket eftersom marken blivit försaltad och förstörd.
Många av dem som tar chansen att bli rika kommer därför
att i slutändan bli ännu fattigare än de var innan.
4. Minskad tillgänglighet
på fiskevatten
När bevakade räkdammar breder ut sig över enorma områden
blir det svårare för lokalbefolkningen att röra sig fritt
i landskapet. Tidigare gemensamma ytor privatiseras, och de resurser som
varit tillgängliga för fattiga och marginaliserade människor
ger istället bara inkomster till redan välbeställda odlare.
Även de ytor och resurser som fortfarande är allmänna kan
i praktiken gå förlorade eftersom räkdammarna skär
av vägarna till dem. Det blir t.ex. ofta svårt att nå ut
till fiskevatten och båtplatser vid kusten om man först måste
passera ett stort sammanhängande dammområde.
5. Minskad tillgänglighet
till traditionella vattenkällor.
Det har rapporterats från många länder att lokalbefolkningen
har tvingats bort från sina lokala dricksvattenkällor och numera
måste gå långa sträckor för att hämta vatten.
Detta eftersom räkodlingarna lägger beslag på sötvattentillgångarna,
eller att man inte kan nå fram till källorna på grund av
väpnade räkdammsvakter i närheten. Dessutom orsakar räkodlingarna
ofta försaltning eller förorening av det lokala dricksvattnet,
vilket gör att man måste söka sig till andra dricksvattenkällor.
Detta kan leda till ökat våld mot kvinnor och barn eftersom de
tvingas att gå längre för att hämta vatten och under
tiden befinner sig i en utsatt position.
6. En långsiktigt ohållbar
industri
Över hela världen följer räkodlingen ett tydligt
”uppgång och fall”-mönster. Efter etablering i ett
område ökar produktionen till en början, men förr eller
senare kraschar industrin och man måste söka sig vidare till
ett nytt område. Detta beror på att dammarna sakta men säkert
ackumulerar föroreningar i form av t.ex. bekämpningsmedel som
till slut påverkar räkornas egen överlevnad, men också
på att räkorna när de odlas i täta bestånd lätt
angrips av sjukdomar av olika slag. När sjukdomar väl fått
fäste i ett område måste man ofta flytta produktionen till
nya, oinfekterade dammar. Kvar blir förstörda, försaltade
landområden som varken kan användas till jordbruk eller räkodling
och där mangroven lyser med sin frånvaro.
